Girls.
Truth.
Så borde vi göra oftare.
Så rätt.
Lycka.
En plats de kallar lyckan.
Jag vill flyga på rosa moln.
Jag vill bli kär igen.
Känna den där underbara känslan som inte kan beskrivas med ord.
Jag vill flyga på rosa moln igen.
365 dagar
1 år sen.
365 dagar.
Det var en av dom bästa dagarna i mitt liv dittills.
Jag kommer ihåg exakt.
Vilka ord han använde;
"Jag vill kalla dig min flickvän, men inte om du inte vill!"
Mitt hjärta tog ett extraslag när han uttalade dom orden.
Jag har nog aldrig blivit så glad.
Sedan kommer jag ihåg att vi stog på balkongen.
Tittade ut över vattnet.
Han höll om mig och sa: "21 april, glöm inte det datumet"
21 april 2011
Även fast vi inte är tillsammans längre.
Det är helt sjukt att det har gått ett helt år. 365 dagar. Det känns som om det var igår vi låg där i hans säng och han sa dom där orden. Ett helt år.
Vi var tillsammans i 10 månader. Det var 10 väldigt bra månader. Nu har jag varit singel i 7 veckor och även fast jag fortfarande saknar honom, så känns det inte lika svårt längre. Jag menar, vi var tillsammans i 10 månader, det är klart man inte bara glömmer sådär. Och jag kommer aldrig glömma honom och det vi hade. Han var min första riktiga pojkvän.
regret
Mitt motto är att inte ångra någonting i livet, men ibland vill man bara spola tillbaka tiden..
Ensamheten.
När jag är ensam.
Det är då de kommer.
Tankarna.
Tankarna som plågar mig.
Plågar mig med sina ord.
Grymma ord.
Jag vill inte lyssna.
Få det att sluta.
Jag är rädd.
När jag är ensam.
En vilsen fisk i ett öppet hav
Hon såg honom rakt i ögonen,
-Gamla texter-
Rykten och skit
"Rykten går så snabbt. Från ett öra till ett annat. Och så kommer det tillbaka en själv i olika versioner och man vet inte vad man ska tro eller vem man ska tro på. Just nu försöker jag stänga av allting och bara inte bry mig om någonting. Men vid vissa tillfällen är det riktigt svårt. Speciellt när en person som betyder väldigt mycket för mig inte ens verkar bry sig när jag säger att jag inte klarar av att se på honom eller vara kompis med honom längre. Han försökte inte kämpa nånting alls för att försöka ha kvar mig som vän utan lämnade allt med ett förlåt. Det är allt man får när man förklarar hur man känner. Ett förlåt. För vad? För att jag råkar ha känslor för en av mina bästa vänner. Ja det är väl jag som ska förlåta egentligen. Ni kanske inte förstår vad det är jag vill få fram, men jag vill inte få fram nånting. Jag vill bara skriva av mig och det här är bara en bråkdel av en intensiv vecka för min del.
Han är inte den personen jag trodde att han var. Alla tror att han är så snäll och oskyldig. Men det här bevisar att han bara är som alla andra killar. Det är så svårt att inse på något sätt. All den här tid som vi bara varit vänner så har han alltid varit min favorit och betytt så mycket för mig. Det är det ända jag har sätt av honom, den här roliga, snälla och omtänksamma killen. Men så gick det för långt och allt förstördes. Våran vänskap, allt. Och han är bara oberörd och fortsätter till nästa tjej. Men det jag blir så sur på är att han riskerade våran vänskap för det här, och han bryr sig inte. Och nu är det för sent. Jag kommer aldrig kunna titta på honom igen på samma sätt. Aldrig kunna prata med honom som vanligt igen. Och det är det som gör mest ont. Att ha förlorat en så bra vän. Men jag kommer aldrig att sluta tänka på honom, även fast jag försöker så dyker han alltid upp i huvudet. Hela tiden."
-Gammal text-
Old
"Du vet att du inte borde. Du vet vad som i slutändan kommer att hända. Ändå så gör det det. Du vet att du kommer stå där med ett krossat hjärta. Men du kan inte låta bli. Han är så vacker. På alla sätt och vis. Du vet vad han egentligen vill. En sak. Men du förtränger det. Du kan inte sluta hoppas. Du tänker att det kanske ändå finns en chans. Du kastar dig själv åt lejonen. Du tänker att han är värd det. Att han är värd allt slit. När du sedan står där med ditt krossade hjärta ångrar du allt. Du ångrar allt du någonsin gjort. Du ångrar alla ord. Du ångrar alla blickar. Du ångrar alla tankar. Du ångrar att du gjorde det. Även fast du visste att det här skulle hända. Du ångrar att du förstörde allt."
-Gammal text-
Gammalt
"Jag kan inte titta på honom. Det går inte. Tårarna börjar bränna bakom ögonlocken och jag får en klump i halsen. Alla ärr som jag har inom mig rivs upp. Jag vill bara tillbaka till hans famn. Jag vill bara gå fram till honom och krama honom och aldrig släppa taget. Hans famn var trygghet för mig. Nu kan jag inte röra honom längre. När jag går förbi honom i korridoren och känner värmen från hans kropp så är det som att någonting hugger till i magen och jag får svårt att andas. Mina knän blir svaga och jag blir tvungen att säga till mig själv att skärpa mig. Samtidigt frågar jag mig själv varför. Varför var han tvungen att välja mig? Visst är det mitt fel också. Men det var han som tog initiativet och jag kunde inte säga nej. Jag var för svag. Jag har alltid varit för svag. Och nu blir jag så arg. Varför valde han mig av alla tjejer? Just mig.
Jag hatar att han är så bekymmersfri. Att han inte bryr sig. Tror att allt är så lätt och att det kommer lösa sig. Han tänker inte på att han sårar någon. Mig. Eller rättare sagt, han vet inte. Eftersom jag är för svag för att säga vad jag känner. Jag låter bara allt passera. Alldeles för många gånger har jag låtit mig själv såras. När ska jag lära mig att backa innan det är för sent?
Jag hatar mig själv för att jag är svag. Jag hatar mig själv för att jag låter folk trampa på mig. Jag hatar mig själv för att jag inte kan säga nej."
-Gammal text-
2 november 2010 14:47
För övrigt så var jag på bup imorse, klockan nio på ett lov, skjut mig någon? Så är ganska trött nu kan man säga. Men det gick bra i alla fall. Är glad att jag tar tag i allt nu. Hoppas det blir bättre. När jag kom hem så städade jag mitt rum för det såg ut som ett slagfält, hehe. Nu är det jättefint! Men det kommer väl snart återgå till ett slagfält igen...
'