"Rykten går så snabbt. Från ett öra till ett annat. Och så kommer det tillbaka en själv i olika versioner och man vet inte vad man ska tro eller vem man ska tro på. Just nu försöker jag stänga av allting och bara inte bry mig om någonting. Men vid vissa tillfällen är det riktigt svårt. Speciellt när en person som betyder väldigt mycket för mig inte ens verkar bry sig när jag säger att jag inte klarar av att se på honom eller vara kompis med honom längre. Han försökte inte kämpa nånting alls för att försöka ha kvar mig som vän utan lämnade allt med ett förlåt. Det är allt man får när man förklarar hur man känner. Ett förlåt. För vad? För att jag råkar ha känslor för en av mina bästa vänner. Ja det är väl jag som ska förlåta egentligen. Ni kanske inte förstår vad det är jag vill få fram, men jag vill inte få fram nånting. Jag vill bara skriva av mig och det här är bara en bråkdel av en intensiv vecka för min del.

Han är inte den personen jag trodde att han var. Alla tror att han är så snäll och oskyldig. Men det här bevisar att han bara är som alla andra killar. Det är så svårt att inse på något sätt. All den här tid som vi bara varit vänner så har han alltid varit min favorit och betytt så mycket för mig. Det är det ända jag har sätt av honom, den här roliga, snälla och omtänksamma killen. Men så gick det för långt och allt förstördes. Våran vänskap, allt. Och han är bara oberörd och fortsätter till nästa tjej. Men det jag blir så sur på är att han riskerade våran vänskap för det här, och han bryr sig inte. Och nu är det för sent. Jag kommer aldrig kunna titta på honom igen på samma sätt. Aldrig kunna prata med honom som vanligt igen. Och det är det som gör mest ont. Att ha förlorat en så bra vän. Men jag kommer aldrig att sluta tänka på honom, även fast jag försöker så dyker han alltid upp i huvudet. Hela tiden."

-Gammal text-